Axel, Helmer och Einar - Tre märkesmän


Axel
Professorn, ögonläkaren och Nobelpristagaren Allvar Gullstrand har skrivit en minnesteckning över Axel Key, utgiven 1926. Han skriver: "Om sin barndom har Key själv, dock först vid sextio års ålder lämnat ganska detaljerade upplysningar i den samling autografier som på sin tid utgavs av P. Lindell.

Axel Key



Han prisar sig lycklig att ända till sitt sextonde år hava fått växa upp på landet (Johannisberg) i ett gott och vänsällt, gästfritt hem. Undervisning fick han av informatorer utan pedagogisk skolning, under sista åren unga studenter, vilka i vissa fall ej kunde just mer än han själv. Hans ambition drev honom emellertid till självstudier, och hans mångsidiga intresse visade sig genom framsteg i slöjd, han var både svarvare och bleckslagare och hade förvärvat den nödiga färdigheten på egen hand. I övrigt levde han ett sunt lantliv, körde ett par ölänningar och tämjde stutar samt idkade vintersport på skridskor och kälke. I stad var han aldrig annat än på tillfälligt besök.

"Höstterminen 1848 kom han till Lund --" -- "Han avlade (emellertid) studentexamen med heder och fick tillbringa julen i det efterlängtade hemmet."

Han fortsatte sedan sina studier i Lund och avlade i december 1851 sin medikofilosofie kandidatexamen. 1853 började han studera anatomi och dissektion för den framstående anatomen Anders Retzius. 1855 i maj avlade han med kand och tjänstgjorde en tid som tillförordnad bataljonsläkare i Helsingborg. 1857 avlade han med lic examen. 1860-1861 erhöll han det mindre av riksstatens resestipendier och studerade först normal histologi i Bonn och sedan, under nio månader, patologi hos dåtidens främste man på detta område, Rudolph Virchow i Berlin. Sommaren 1861 disputerade han på ett histologiskt arbete för medicine doktorsgraden vid Lunds universitet och fick i oktober förordnande som professor i patologisk anatomi vid Karolinska institutet. 28 mars 1862 utnämndes han till innehavare av professuren.

"Den unge professorn fick att börja med arbeta under synnerligen ogynnsamma förhållanden", skriver Gullstrand och fortsätter: "Obduktionerna måste han verkställa i ett ruskigt rum med otillräckligt utrymme för åhörarne bredvid likboden i ett hörn av Serafimerlasarettets tomt. Långt därifrån hade han fått ett litet arbetsrum i en av Karolinska Institutets dåvarande byggnader, och för föreläsningarna fick han låna tak över huvudet i ett tredje hus i föreläsningssalen för normal anatomi. Till material hade han intet anslag utan var hänvisad till vad andra institutioner kunde avvara. Det är ej att undra på att hans första och ivrigaste bemödande blev att söka ernå förbättring i dessa förhållanden." --

--"Att en sådan förmåga som Key skulle tagas i anspråk på flera håll, var endast naturligt. Så blev han, när lärarne vid Karolinska Institutet 1863 började utgiva Medicinskt Arkiv, en av dess tre redaktörer. Även sällskapslivet i huvudstaden hade lagt beslag på honom, och han tillhörde den grupp, som 1862 stiftade sällskapet Idun, vilket under åtskilliga decennier spelade en viktig roll i Stockholmslivet." --

-- "Bilden (av Keys personlighet) vore ofullständig utan tillfogande av en del yttre drag. Det friska livet under barndomen, fäktning, ridning och botaniska exkursioner under ungdomen hade förlänat honom en spänstig hållning, och han har uppenbarligen i Lund varit en lika eftersökt kavaljer i sällskapslivet som en god kamrat i studentlivet. Redan som student stark rökare, var han ej främmande för sällskap, i vilka det gick hett till, och hans starka kroppskonstitution tillät honom långt in i den sena mannaåldern att utan intrång på arbetet förlänga ett glatt umgänge in på småtimmarna."

1869 utkom första bandet av Nordiskt Medicinskt Arkiv med medarbetare från alla Nordens universitet. Initiativet till denna tidskrift - en ombildning av Medicinskt Arkiv - tillskrives helt Axel Key. "Det var", säger Gullstrand, "ett stort och säkerligen många gånger ganska tungt arbete, tvivelsutan snarare kostsamt än lönande, som han härmed lade på sina skuldror, men det skulle också bliva av ovärderlig nytta för den medicinska forskningen och kunskapen i Norden."

På 1870-talet genomförde Axel Key i samarbete med Gustaf Retzius epokgörande forskningar rörande hjärnans och ryggmärgens anatomi, för vilket de 1876 tillerkändes det Flormanska priset. Axel Key hade 1871 blivit ledamot av Vetenskapsakademien och erhöll i samband med priset, liksom Retzius, Akademiens dåvarande minnespenning i guld över Linné. Ett flertal andra pris tillerkändes de båda forskarna. Slutligen blev Axel Key 1879 filosofie hedersdoktor i Köpenhamn.

Axel Key var i många år den drivande kraften, när det gällde förbättringar och utvidgningar vid Karolinska institutet. Ett arbete som sedan skulle komma att fullföljas av hans son, professor Einar Key.

År 1881 blev han av Stockholms stad invald i riksdagens andra kammare, som han tillhörde 1882-1887. På hösten tillsattes en stor läroverkskommitté, vilken skulle undersöka den dåvarande organisationen av läroverken. Efterhand blev Key som medicinsk expert medlem i kommittén och utförde ett jättearbete för att utreda förekomsten av överansträngning och sjuklighet under skolarbetet samt dessutom synnerligen värdefulla utredningar rörande skolungdomens medicinska och fysiologiska förhållanden. 1926 lät Kungl Vetenskapsakademien prägla en minnespenning över sin 1901 hädangångne ledamot Axel Key. På frånsidan av denna minnespenning - framsidan bär Axel Keys bild - ser man en läsande gosse störas av hälsans gudinna, som vill bjuda honom av sin gudomliga dryck. Omskriften är helt kort: "Hygieam in scholas vocavit", han inkallade hälsans gudinna i skolorna.

Höstterminen 1886 blev Axel Key Karolinska institutets rektor. I övrigt var han verksam på många områden, bland annat i Sällskapet för Antropologi och Geografi. I Nordiska Muséets styrelse blev han ordförande 1894. 1887 valdes han till preses i Vetenskapsakademien, där han varit särskilt verksam som inspektör för biblioteket 1878-1901 och ledamot av förvaltningsutksottet 1884-1900. Två gånger var han ordförande i Svenska Läkarsällskapet, nämligen ären 1870-1871 och 1879-1880.

Gullstrand slutar sin minnesskrift med bland annat följande: arbetet var hans liv, och det är otroligt hur mycket hans starka konstitution kunde tillåta honom. Långa tider satt han uppe till morgontimmarna natt efter natt, stimulerad av oupphörligt rökande och av starkt kaffe som han upprepade gånger själv kokade. När det var brådast med tryckningen av hans bilaga till skolkommitténs betänkande, kunde det hända, att han två nätter i rad ej gick till sängs eller tog någon vila, under det dag ut och dag in en tryckeripojke satt i tamburen och mottog manuskript eller korrektur, allteftersom de blevo färdiga. Även somrarne arbetade han på sitt landställe, det kära Bråvalla, --"

--"Det har upprepade gånger - första gången av Harald Wieselgren - sagts om det minne Key efterlämnat, att det är älskat, icke blott ärat. Det är älskat, detta minne, därför att han gav åt sina medmänniskor så mycket han kunde giva av sin personlighet, därför att han ägde någonting att giva och därför att han hade behov att giva därav", slutar Allvar Gullstrand.



Selma Godenius

Axel Key gifte sig med Selma Godenius och hade åtta barn. Hans namn står ristat på minnesstenen över Smålands söner i stadsparken i Jönköping.

I juli 2000 fick Johan Key ett brev och ett mycket intressant kompendium på engelska om Axel Key från professor Bengt Ljunggren. Axel Key var Bengt Ljunggrens farmors far. Boken kommer snart ut i handeln.

Helmer
Helmer, Axel Keys äldste son (tab 13), gifte sig med Märta Börjesson. De hade tre döttrar. Helmer blev filosofie doktor 1894 samt var docent i litteraturhistoria 1894-1895. Under åren 1897-1907 var han chefredaktör och ansvarig utgivare för Svenska Dagbladet.




Helmer Key


Einar
Einar gifte sig med Anna Lidén, äktenskapet var barnlöst. Han var överläkare vid Maria sjukhus 1914-1937 och professor i kirurgi vid Karolinska institutet 1923-1937. Efter sin pensionering planerade och löste han institutets nybyggnadsfråga. Som kirurg förskaffade han sig världsrykte.

Einar Key



Om Einar Key sade biskop Ysander, som förrättade jordfästningen i Solna kyrka 19/8 1954:

---"Verksamt liv och stillhet - tjänande kärlek - flärdfrihet och kunnig mannagärning - tyst förtegenhet och ynglingalik öppenhet och livshåg - det äro olika facetter i en älskad minnesbild av Einar Key.

Bärande arvet och buren av arvet från en beundrad fader gick Einar Key in i läkarens kall och nådde själv berömmelse som den moderna kirurgiska teknikens prominente representant. Han är nämnd bland våra främsta, som vårt land är stolt att ha fått ägo.---

---"Einar Key gick bland de sjuka som en människa och vän, solig, redo till hjälpsam godhet." --- "Den långa raden av medarbetare, män och kvinnor i läkarrock och systerdok, som han samlat och fostrat under åren har också förnummit denna personlighetens utstrålning och med sällsynt enhällighet skänkt honom sin tillgivenhet och tacksamhet."

De manschettknappar med den svenska släktens vapen som finns fotograferade har tillhört Einar Key och är nu i Johan Keys ägo.

Kompletterande uppgifter om Axel, Helmer och Einar Key kan hämtas ur uppslagsverk och kulturhistoriska arbeten.