Jacob, en svag föreningslänk
Jacob var endast ett år gammal då fadern Fridrich dog. Han utgjorde sålunda en svag föreningslänk och någon traditionsbärare kan han icke vara.

Han tillbringade först några år hos häradsskrivaren Erik Persson i Kalmar och blev sedan 1709 kontorsskrivare vid Sjömilitiekontoret i Karlskrona. 1712 utnämndes han till häradsskrivare i Tjusts fögderi - Norra och Södra Tjust - och bodde på Aleglo mellangård i Loftahammar socken.



Aleglo mellangård i Loftahammar socken

Om Aleglo by och dess häradsskrivarboställe skriver Hans Broomé i en avhandling "Källvik - en Småländsk brunns- och badort" (Stockholm 1964).

"Källviks brunn är belägen på det som tidigare var Tjusts häradsskrivarboställes mark i Aleglo by, Loftahammars socken -Småland." ---"Som häradsskrivare i Tjust bodde på Aleglo i följd först Bengt Moring, Petter Marijn, Jacob Key och Jonas Bergman, den senare under nära fyrtio år till sin död 1754". --- "Källviks gamla järnkälla väller upp sitt blodröda vatten endast ett tiotal meter från stranden av en vik av Saltsjön i det som förr var Aleglo boställes äng". --- "Det tidigaste vittnesbördet om användande av Källviks hälsobrunn finns i en almanacka från år 1799". --- Källan nyttjades enligt detta vittnesmål "förutom av häradsskrivarens egen famlilj, även av dess bekanta".

Men detta var minst 80 år efter det Jacob flyttat från häradsskrivarbostället. Det är väl tänkbart att han, ovetande om vattnets "hälsobringande" förmåga dock nyttjat källådern för sitt dagliga behov.

Jacob bodde kvar på Aleglo gård 26/8 1716 då han i brev tackar landshövdingen för fullmakten som kronofogde i Tuna läns, Seveds och Aspelands härader efter svärfadern Drangel, vilken på egen begäran erhållit avsked 20/6 1716. Under åren 1721-1722 bodde han på Faggemåla gård i Lännberga socken och sedan på svärfaderns gård Kråkeryd nära Målilla. Han blev slutligen häradshövding.

Jacob stavade sitt namn Key, icke Keij eller Keitz, vilket framgår av handlingar i Kammarrättens arkiv.



Jacob Keys namnteckning

I sitt äktenskap med Drangels dotter Margareta Johansdotter fick Jacob elva barn. Sara, den äldsta dottern, var gift två gånger. Först med komministern Carl Köningsberg 1705-1743 och hade med honom tre barn, Jacob 1738, Maja Greta 1740 och Rebecka 1743. Andra gången var hon gift med föraren Peter Ramsberg, död 1790, och hade med honom fyra barn, Johan Fredrik, Carl Peter, Sara Helena och Brita Elisabeth.

Ur bouppteckningen efter Sara Ramsberg kan man läsa följande: "1786 den 25. september efter förordnande förrättades bouppteckning hos afskedade föraren Peter Ramsberg efter dess den 26 nästf augusti aflidna hustru Madame Sara Keij, som efter sig lämnat 5 st barn, 4 med detta gifte och en dotter med förra giftet än lefvande och ogift, wid namn Maria Greta Köningsberg, nemligen sönerne stadsbetjenten Johan Fredrik med tillnamn Paskafski och Carl Peter Ramsberg, döttrarna Brita Lisa gift med Bonden Sven Olsson i Västerslätt och Sara Lena gift med skomakaren Olof Siögren, hvilka alla tilstädes woro, utom förnämnde Carl Peter, som vistas i Carlskrona hwars rätt den närvarande brodern bewakade.

Enkomannen lät anteckna följande ägendom."

------------

"Angående hus och gården under Nr 64 i gamla staden, med dertill hörande 2 ne skeppeland jord, så anmälde Enkomannen, at densamma tilhör dess afl. hustrus Broder herr häradshöfdingen Johan Keij, som med Willkor lämnat sin syster ägendomen at nyttja och bebo så länge hon lefde och enär hon wore med döden afgången skulle arfwingarna wara tillåtit till sig lösa berörde gård emot kidpeskillingens erläggande med 50 rdr i sp. och af denna anledning kan ofvannämnde gård här icke till något wärde uptas."

Enligt ett utdrag ur protokoll vid en biskopsvisitation i Målilla 20/3 1734 av biskop Eric Benzelius står i paragraf 4 (Act 1) " ... Studiosi äro ... (oläsligt ord) ... Cronobefallningsmannen Keijs tre söner, som stå under adjuncti H. Köningsbergs information."

De tre unga sönerna voro Johan 16 år, Fredrik 14 år och Axel Erik 13 år.

I protokoll från sockenstämman 31 januari 1768 antecknas som paragraf 4 att "alla närvarande Församlingens respective Män, beifrade med alvarsamhet, huru illa Prästemon och Skogen handterades af Kråkerydboarna, i synnerhet sedan de icke allenast bordfört thet sågtimmer en del i församlingen ärnat till Prestegårdsbyggningen .... Pastor lofvade at med görligaste första tala med Kråkeryds ägarn therom... I övrigt åtog sig en hvar at försvara sit huggna sågtimmer. Ock beslöto, at taga virke till Prestebyggnad til thes the med laga skiäl afstängas."

Tydligen var gränserna mellan Kråkeryd och prästgården Kvillerum något diffusa under 1700-talet, vilket torde ha varit orsaken till att ägarna till Kråkeryd lade beslag på virke avverkat på Kvillerum. Ägarna till Kråkeryd ansåg uppenbarligen att det var deras virke.



Kråkeryds gård, ombyggd omkring 1870




Trakten kring Kråkeryd


3 februari 1788 dyker det upp ett annat tvisteämne mellan Kråkeryds gård och socknen. Kvillerums prästgård hade lagt sig till med några ängar, som Kråkeryd gjorde anspråk på. I ett protokoll 25 maj 1788 framgår det att..."Contraparten, Häradshöfdingen Välädle Herr Johan Keij såsom Förmyndare för sina omyndiga Systrar, Mademoisellerne Elisabeth och Anna Christina Keij, som äro innehafvare utaf Kråkeryd vädjat till LagmansTinget" i Vimmerby varför det ålåg församlingen (sockenstämman) att utvälja en fullmäktig till tinget.

Sedan mantalsförhållandena genom dom bestämts, tillföll dessa ängar Kvillerum. I gengäld fick Kråkeryd 206 tunnland skog från Kvillerums marker. Detta betydde att Kråkeryd förlorade, men på längre sikt gjorde en strålande vinst.

I ett protokoll 20 maj 1785 står det att "Mademoiselle Elisabeth Keij förklarade sig nöjd med, at det nu i sju år uplupne Interesset, 28 RDs specie, på 66 RDr Capital, hädanefter uptages i Kyrko-räkenskaperna för Capital och lägges till Huvudstolen, samt at hon härföre ränta ärlägger. Hon lofvade och aflämna Skuldsedel härpå med det första, samt skaffa sin Broders Herr Häradshöfdingen Johan Keijs FörklaringsSedel om Caution och Inteckning uti Kråkeryd."

I arvskiftet efter brodern Johan Key står det antecknat att Elisabeth och Anna-Stinas skuld till Målilla kyrka betalades med 131 riksdaler.

Elisabeth bodde ogift på Kråkeryd och dog där 27 oktober 1814. Det sägs vara hon som låtit uppföra mangårdsbyggnaden på Kråkeryd, denna ersattes 1870 med en ny sannolikt inte vackrare. Elisabeth Keijs minne lever fortfarande i traditionen. Det finns ännu (1965) människor som påstår att en dam rider omkring i Kråkeryds skogar på en vit häst och att denna dam är Elisabeth.

Kråkeryds gård inköptes efter Elisabeths död av släkten Thunberg och bebos numera (1965) av fil dr Ekselius, gift Thunberg.

Om sonen Axel Erik skriver Havton att "han var sjöofficer och reste mycket, att han varit i Ostindien - brev bl a från Bombay den 2 juli 1774 -" ... '1759, då han var capiten-liutnant stupade han i Westindien på skeppet Florissante vid en aktion mot engelsmännen."

Genom Johan och Fredrik delades släkten Key i de två grenarna Edshult och Windö.