Leonard Fredrik Rääf


Om Hedvigs far har mycket skrivits och mycket berättats. För den intresserade rekommenderas Malin Mattsons bok "I Ydre på 1800talet" (1932), Thure Gustaf Filéns Ydreboken (1960) och Tore Wretö "En bok om Leonard Fredrik Rääf (1990) Gidlunds förlag.

Malin Mattson skriver "Som make och far var han oböjlig och despotisk, upprätthöll ett gammaldags husbondsvälde och fordrade aktning och lydnad." Han höll mycket hårt på föräldra- och husbondeväldet och säger härom: "Historien vittnar, och mot dessa intyg gälla inga ideologers drömmar, att hvarje folk som bibehållit föräldramakten och husbonderätten i sträng helgd, bevarat sina seder och att dessa förfallit i jämnbredd med de förra."

Hans uppfattning om kvinnan var tydligen inte särskilt hög. Huruvida det var egna bittra erfarenheter eller allmän "levnadsvisdom" framgår inte. "Gift Er, min herre, så får ni se hurudan kvinnan är. Ni torde därefter slösa måttligt med berömmet", lär han ha yttrat då han vid ett tillfälle hade besök av en ungkarl, som lovordade kvinnan i entusiastiska ordalag.

Leonard Fr Rääf gav huvuddelen av sina ägodelar åt sönerna i arv. "I medvetande om detta och i känsla av orättvisan mot döttrarna hade hans hustru i sitt testamente förordnat att hennes enskilda förmögenhet, som erhållits genom arv, skulle, förutom ett par smärre donationer, tillfalla hennes båda döttrar", skriver Malin Mattson.

Om nyårsbalen på Forsnäs 1859 skriver hon "Farbror Rääf var en gästvänlig gammal herre, mycket förbindlig och förnöjde sig åt att ungdomen hade roligt. Tant Jacquette var mycket glättig och mycket gästfri. Hon var lång och ståtlig och såg bra ut. Kerstin och Lennart liknade henne mest. I hög grad givmild var hon. Många brödkakor och annat mera vandrade ur hennes hand till de fattiga men bakom kammarjunkarens rygg. Allt skulle gå ut från honom, annars var det inte bra. Godhjärtad var han nog i det stora hela, men på samma gång småsnål. När balen skulle börja, hade Lennart bjudit upp lagmanskan Grapengiesser till promenadpolonäs, viss om att hans far inte skulle dansa. Men gubben drog vita bomullsvantar på sina ovanligt rödblå händer, bockade sig för lagmanskan och sade: "Min son, jag öppnar balen själv".

Det var på den balen, som löjtnanterna Engström och Key, officerskamrater från Calmar regemente, uppvaktade Kerstin och Hedvig.

Nedanstående utgör ett utdrag ur Kammarjunkare Leonard Fr Rääfs testamente. Fullständig avskrift av testamentet finns hos Mac Key.

"Genom de särskilda och mindre vanliga förhållanden, som inträffat inom mitt hus, anser jag mig förbunden, att genom detta testamente och bifogade förordnande, förklara min yttersta vilja om fördelningen av den egendom, jag vid mitt frånfälle efterlämnar, samt att däröver meddela fullständiga upplysningar till avböjande av alla tvivelsmål och misstydningar om min avsikt att åt mina kära barn bereda den levnadsställning, som för varderas framtid vore gagneligast och mest passande.

Efter min kära hustrus J G von Heijnes oförmodade bortgång i skifte av den 21. jan 1864 enligt samtliga mina kära barns önskan och med tillstyrkan av mina såsom omyndiga förklarade kära döttrars utsedda gode män och rådgivare har jag ensam övertagit all den arv ... (?) fastigheten efter dess då varande höga och numera mycket nedsatta taxeringsvärde, mot en lösningssumma av 33.000 Rd. eller 8.250 Rd. till vardera av mina kära barn, som i detta arv erhöllo lika lotter, fått av boets lösören å eget val uttaga, över men ej under vad dem tillkommit eller för vardera 1.863 Rd. 44 öre bouppteckningsvärde äro mina kära barn i avseende på deras möderne dymedelst fullkomligt avvittrade och gottgjorda.

Då därefter min yngsta kära dotter Hedvig Rääf beslutade träda i äktenskap med Kapitainen vid Calmar regemente C. Key, men hennes ovannämnda mödernekapital icke ansågs tillräckligt för blivande bosättning, medgav jag för detta ändamål på förhand utbetala det fädernearv, hon efter mig skulle kunna erhålla.

För nämnda fäderne- och mödernekapital tillsammans 38.250 Rd. inköptes i Hedvigs namn och enligt hennes blivande mans vilja Säteriet Byestad i Korsberga socken av östra härad, varigenom hon enligt det kvitto och intyg hon och kapitainen Key den 14. mars 1868 avgivit är fullkomligt gottgjord för både fäderne- och möderne arvslott både i fast och löst med befrielse från delaktighet i boets skulder och kostnader för dess utredning.

At min äldsta kära dotter Kerstin Rääf ... inte anser lämpligt till arvslott mottaga någon av mina fastigheter anordnar jag på ovanstående grunder och såsom fädernearv en lika stor penningssumma som hennes syster, men förhöjd till 31.750 Rd. jämte vilken tillökning av 1.750 Rd. jag åt henne anslår tredjedelen av i boet befintligt silver, sängkläder och linne, sedan av detta slags lösören undantagits, dels vad här nedan, dels vad i särskilda anordningar är föreskrivet, varjämte beräknas bör att hon alltsedan moderns dödsfall ensam bland syskonen njutit i mitt hus sitt uppehälle med flerfaldiga förmåner, varigenom hon kunnat bibehålla oförminskat sitt mödernekapital, vilket av hennes syskon blivit i egna bon mer eller mindre medtaget, genom vilket allt denna min kära dotters fädernearv icke understiger den yngre systerns.

Ovannämnda summa ... skall av mina kära söner innehavas mot inteckning i fasta egendomen ... 3 samt utbetalas på 8 halvårsterminer med 5.000 Rd. var sjätte månad, endast i de fall om hon vill, med deras bifall träda i äktenskap eller inköpa någon egendom med råd av dem och ...

Med undantag av vad sålunda åt min dotter Kerstin anordnat är och vad jag vidare ämnar anslå, skall hela min återstående förmögenhet av fastigheter, kontanter, fordringar och andra lösören tillfalla mina kära söner Ragnvald Leonard Rääf och Bengt Leonard Rääf till lika fördelning dem emellan, men på sätt här nedan bestämmes med skyldighet att utan systrarnas gravation övertaga boets alla skulder jämte systern Kerstins belagda arvskapital samt bestämma alla sterbhusets årliga utbetalningar

Ehuru enligt den bilagda beräkningen, mina kära söners behållna inkomst av dessa deras arvslotter, sedan ränta avgått på min nuvarande skuld 51.000 Rd., som för dem ökas med arvskapital i fäderne åt deras syster Kerstin 31.750 Rd. till ett sammanlagt belopp av 82.750 Rd. icke fullt uppgår till likhet med systrarnas årsbehållning, kan likväl inträffa om klokare förvaltning av rikets drätsel åter upphjälper fastigheternas fallna värde, att en sålunda förhöjd salusumma lämnar en större inkomst än den nuvarande, men i betraktande dels av ovanberörda äktenskapsförord, dels av den arvslag under vars gällande tid mina kära barn äro födda, dels på den större utvecklingen med ständiga förluster uti inkomst av jordbruk mot säkerheten i en bestämd ränta, dels ock i följd av min livliga önskan, att de hemman, som med flit och omtanke blivit av mig och förfäder förvärvade, måtte inom manliga släkten städse-bevaras, så skall likväl denna min egendoms fördelning äga bestånd, emedan jag däruti på långt när icke fullt begagnat än mindre överskridit den testamentsrätt, som nu gällande arvslag mig tillägges.

. . . .

...  Däremot skola mellan bröderna och deras syster Kerstin fördelas i lika lotter allt silver, linne och sängkläder med undantag av vad för tjänstehjonens behov vid Forsnäs förut är anordnat, men ensamt mellan bröderna alla i boningsrummen befintliga möbler, glas, porcelain, malm och icke inmurad koppar eller kökskärl, som åtföljer gården, alla de förråder som jag på vinden och i andra fövaringsrum ägt under egen vård, slöjd och snickarvirke, 2 tunnor gammalt öl i källaren, hundraårigt samt all den spannmål, som från andra hemman blivit hitfört och icke till hushållets framfödande intill nästa skörd är behövligt, dock iakttagande rörande dessa lösören, vad jag om en del av dem föreskrivit i särskilt förordnande.

Och härmed tillönskar jag Eder mina kära barn en lätt och hedrad levnad under inbördes sämja och hjälpsamhet med förståndig och flitig förvaltning med förkovran av den egendom jag åt Eder överlåter, byggande mitt hopp på en för Sveriges väl, vakande nådig försyn, att Eder och fäderneslandets framtid må bliva lyckligare än den allmänna ställning varunder jag från världen skiljes.

Att förestående handling etc. etc.

"Tillägg

Sedan jag efter upprättande av förestående testamente och mot min då hysta förmodan nu upplevat ytterligare fyra år och varunder min yngsta kära dotter Hedvig Rääf och hennes man majoren RSO Carl Key fått åtnjuta lika lång tids fortlöpande ränta på det redan 1864 uppburna fädernearvet, då har jag funnit att, i samma mån den här ovan redan anslagna ersättnings- och fyllnadssumman för min äldsta kära dotter Kerstin Rääf blivit otillräcklig, varför jag ansett rättvist vara att öka hennes fädernearv från 31.750 til 36.750 Rd. riksmynt, så att ... ... varemot jag anser, att mina kära söner njuta för deras yngre systers förlängda ränteförmån, själig ersättning genom den under sista året timade förhöjning i värdet på de fastigheter, dem blivit anslagna.

För övrigt vill jag även vid detta tillfälle bekräfta förestående testamente och förordnande såsom innefattande min yttersta orubbeliga vilja.

Att kammarjunkare och Kommendören etc. etc."

Detta testamente ger vid ett noggrant studium många inblickar i den gamle kammarjunkarens tänkesätt och det historiska skeende under vilket han verkade. Den pessimistiska tonen rörande jordegendomarnas värde och beräkningen av döttrarnas kontanta arv vittnar nog om en högst utpräglad vilja att bevara gårdar och inventarier i orubbat skick. Vart tog för övrigt mödernearvet vägen, var det verkligen inte större än de 8.250 Rd. som här omnämnes, eller var detta senare blott en liten del av mödernearvet kanske?

Carl Key har i brev till sin bror Axel uttryckt sin besvikelse över "Gubbens" sätt att räkna. "Gubben Rääfs tanke, för att beröfva sina döttrar allt hvad han möjligen kan och då andra utvägar ej kan tillgripas, att till sönerna sälja all sin fasta egendom till ett pris så att döttrarna endast skulle få 30.000 Rd. riksmynt och att han sätter denna sin tanke i verkställighet är utan allt tvifvel. Hvad han proponerade mig var det jag skulle gilla detta hans åtgörande, samt att jag skulle gifva honom ett bestämt löfte på att jag aldrig efter hans död gjorde anspråk på mera arf med Hedvig, men härpå har jag svarat såsom jag tror anstår en son efter vår älskade Fader och jag tror ej han gör mig flera dylika förslag..." (Brev till Axel Key skrivet på Åbonäs 6 april 1863).

Ur ett PM "angående Leonard Fredrik Rääfs begrafning.
Anordningar", läser man som ett tillägg:
"Till min k. måg och dotter Hedvig, som genom det mot hennes syskon större och redan utbekomna arf icke kunna erhålla vidare fädernearf ... skänker jag doch såsom ett minne af min tillgifvenhet en förgylld silfverskål 245 112 lod. samt 24 st porcelainstallrikar med målning af Svenska klädedrägter ......

Viggo fick sedan ärva "silverskålen" och Kerstin tallrikarna.

Hedvig Rääf hade tre syskon, Kerstin, Lennart och Bengt. Om Kerstin skriver Malin Mattson: "Löjtnant Engström var mycket kär i Kerstin. Tycket var ömsesidigt, men kammarjunkaren ogillade denna böjelse, därför att Engström var ofrälse. Han vägrade också sitt samtycke till förbindelsen och krossade därmed Kerstins lycka." Kerstin skriver härom i ett brev till sin blivande svåger Carl 21 maj 1864 inför Carls och Hedvigs förestående bröllop: "Goder Carl! ... Måtte nu Hedvig få blifva stark att kunna se till edert hem - min högsta önskan nu vore en för henne så välbehövlig resa, ty edert bröllop kan väl ändå ej blifva förr än i början av augusti - och sedan vill Gud, blir min högsta glädje om ni vilja någon gång emottaga mig i edert hem, ty för mig blir det väl aldrig något - och du skall veta att det kännes bittert ibland, men det är ju ej att låtsas om, jag får glädjas åt eder lycka..."

Malin Mattson fortsätter: "Löjtnant Key däremot, som var förtjust i Hedvig, rönte uppmuntran. Hans släkt var av gammal skotsk adel."

Vid sekelskiftet hade Anna Maria Lenngren i sin dikt "Fröken Juliana" uttryckt sitt förakt för dåtidens bördshänsyn. Fröken Juliana uppmanas av sin förnäma moder att,

"hellre förtråna och aldrig få man, än nedom sin börd sig förringa."

De adliga friarna utebli emellertid och fröken Juliana gifter sig till släktens fasa med en länsman.

Två år efter kammarjunkarens död gifte sig Kerstin med länsman Andersson i Ydre. De tog släktnamnet Ahlbrandt.

Kerstin Key ärvde efter sin moster Kerstin Ahlbrandt bl a en grå sidenklänning. I denna klänning fotograferades den 8 februari 1953 Cecilia Giöbel. Det skedde vid en tebjudning i Kerstins hem i Stockholm. Närvarande var då av släkten, förutom värdinnan, Henry Key och hans maka i andra giftet Gunborg von Essen, Ebba Setterwall född Hermelin, Brita Eek född Rääf, Stina Giöbel född Key och hennes man Nils Gibbel samt barnen Lucie Setterwall och Anne Eek.



Cecilia Giöbel i Kerstin Ahlbrandts klänning samt Anne Eek

Lennart var gift med Hilda von Holten, deras äktenskap var barnlöst. De ägde Buhlsjö. Efter Lennarts död köpte Hilda Rääf med hjälp av Leonard Key, Max Hermelin och Kerstin Key Sandviks gård på norra stranden av Roxen. Sandvik blev ett kärt tillhåll för Vivas och Viggos barn, vilka om somrarna bodde på Björkliden granne med Kerstins Ekliden. Ekliden och Björkliden voro identiskt lika. På Eklidens tomt byggde Kerstin sin stuga Kärbo beskriven i hennes bok "praktiska fritidsnöjen och hoppies" (A/B Gustav Lindströms boktryckeri 1944). Björkliden hyrdes av Viggo som familjens sommarnöje till 1921. Det tillhörde Sandviks gård.



Björkliden 1992




Kerstin Key's stuga "Kärbo"